du sa: - Vi ska bära varann genom livet
   och så gjorde vi
   första året

   andra året sa du: - Du är tung!
   Jag ska sanda din väg, så du inte halkar!
   och jag bar dig
   medan du strödde sand framför mina fötter

   när tredje året kom var du trött
   - Låt mig vila i din famn medan du skottar
   och sanda sedan noga, så du inte ramlar och tappar mig!
   så var dina ord
   och min kärlek fortsatte att bära dig

   ... eller var det min dumhet?