jag väckte dig med ett fånigt sms igen
men lyckligtvis så kunde du somna om
jag låg i min säng - min kista
det var morgon
klockan hade passerat 06.00
jag hade ännu inte sovit någonting
du skriver att du ska upp och göra dig iordning
och jag log
för jag vet hur vacker du är på morgonen
med sömnen i ögonen och ruffs i håret
jag vet att du ser precis ut som en prinsessa
då du står framför din spegel och borstar ditt hår
men jag kan inte längre smyga upp bakom dig
lägga armarna om dig och viska dig de tre små stora orden i ditt öra
så jag låg kvar i min säng
tiden tickade på
ipoden spelade upp sina låtar
och allt tycktes handla om dig
jag bet mig själv i läppen
kramade mobiltelefonen hårt i handen
försökte kväva gråten
men det brast
och jag förbannade mig själv som ligger ensam och spiller tårar
men jag kunde inte hålla mig längre då
så jag ville skriva de tre små stora orden till dig
men hur något så enkelt kan vara så svårt
det kan jag inte förstå
för jag vet inte om du vill prata med mig
om inte
be mig bara att gå
jag fann inte mina egna ord
så jag smsade texten från en fin kärlekssång

någon timme senare fick jag ett svar

"Nicklas..."

klockan var 13.00
jag visste inte hur jag skulle tolka det
så jag drog täcket överhuvudet
och låg kvar i drömmarna
där du är nära

17.00
mörkret utanför fönstret är totalt
och det sägs att universum är oändligt oändligt
jag säger bara

universum är en liten sandlåda
ingenting
jämfört med min kärlek för dig