Så mycket realistik
i kalabalik
säg mig
himlagudar stora
och månbarn små
så små
ack vart skall vindar vina
de sjudande skrik
ja säg;
hur skall vi förstå?

Ty mänskligheten sjuder
den sakta kokas upp
i röranda ballader
och starka termostater
vi höjer alla grader
en självutplånad kupp

Och ack,
ja ack
mot himlen
vi avdunstar
en och en
Där ni ännu krigar
utan våra seder
som nu styr oss alla
ja, dem styr oss än

Så säg mig
himlagudar stora
och säg mig
månbarn små,
så små
säg mig vart tar vinden vägen
jag vart skall denna bris
härnäst nu knacka på

Den viskar nu förtvivlat
den viskar nu sin sång
den viskar nu om himlar
så stora
om vad vi har förtvinat
Ja den viskar gång på gång

Den viner och den far
berättar vad vi kanske redan vet
den viskar för oss alla
om att vakna från vår dvala
och ta in vår verklighet

Den viskar om förnuft
ja, den viskar starkt om livet
den viskar om vår luft;
om sådant som vi tar
ja som vi tar för givet

Ja ack ja ack
Så mycket realistik
i nådig kalabalik
säg mig
himlagudar stora
Ja säg mig
månbarn små
så små
ack vart skall vindar vina
de sjudande sprudlande skrik
ja ack
mig säg
varför blundar vi så?