predikan av ordlös apostel

men, Herre Gud, lille vän
inte är ni Poet!
Åh, milde Herre Jesus… varför växer allt
vildare förhoppningsfyllda ur tidens mörka mylla?
Hör nu här, min lille vän:

Poesin är Poetens mor
Han själv sin egen far.

Att er mor är kolardotter
en valljänta
att er far var en förvildad bondson
och att, enligt samma rykte
ni anser er födelseplats,
stigarnas början i storskogens mitt
vara alltings början och slut
och att ni, enligt er mor föddes
in i blomdoft och fågelsång
och hjortronens blixtrande sjuårsextas
och därför mötte världen leende
i en sky av knollrigt solgull
gör er ingalunda till Poet…
möjligen till en drömmare
med valkiga nävar.

ni sägs göra gällande
att materiell rikedom är döda drömmar
drömda av levande döda
ovan drömlöshetens levande människor i nöd.

Vidare påstås ni hävda
att Ordet är oordningens orakel
att tystnad för talarens talan
att talarens Tempel är… Tystnaden…

Jaa, lille vän, det må jag säga…

En av oss är sovande.
Höres i er drömvärlds Tempel icke bruset
från utvecklingens väldiga vingpar:
Einstein/Darwin?

Vid Gud… bortom lärdom och ord
i ekande öken
stapplar fattigdomens febriga fångar
kedjade… vid Gud!

Lyssna nu noga!

Ordet, lille vän! Orden
skall, fyllda av klanger och väl-ljud
skimrande av lärdomens ljus
vibrerande
lyfta människosinnen och själar mot hisnande höjd

Orden orden vart enskilt ord skall dallra
pulsera av liv och död
tröst
förtröstan glädje sång
glimma av Mening
stråla av hopp likt flammande fyr
i människomörkret

Hör, lille vän, klangen! Hör hur orden ovan moln
och aska lyfter…
Se, hur skönt i skenet skimrar Mening!

Så, min lille, lille vän, så talar en bildad människa,
en människa, som ur lärdomens djupa källa druckit
kunskapens vatten
fångat dess blixtrande reflexer
av vetskap
och slungat dem som brinnande spjut
mot naivitetens försvarsverk
och sett tanken i ljuset
vårda sina vingar
virvla i flykt

mot hisnande
höjd

Nåå, lille vän?

Vad säger nu er tystnad
om Mening
skönhet fantasi skaparkraft

Vadå… en blomma…jajaaa… tack… tacktack…vadå…
en nattviol… jaja, tack,tack,tack lille vän…
vid Gud
ni har icke till ert hjärta bringats
lärdom
och därför icke ordens värde lärt att rätt förstå!

er tystnad äga inga ord

hur kan ni då tro, att ni med varsamhet
kan formulera livets mening
som, så vidt jag lärt
byggs av ord
som Poesi…

tystnad föder ingen
Poet
så ej heller Poesi…

dock är Poesin Poetens mor,
Han själv sin egen far

men utan lärdom
utan ord
utan förmåga
att varsamt göra Meningen strålande
vidt lysande
föds Han aldrig
slocknar Hans låga
innan den bränt

och då har Han aldrig funnits
ty tystnaden talar inte
och mörkret har inget minne,
lille, lille vän!

ni är den tystade
ni är tystnadens tystade talare

aposteln utan ord