Natten har svept in
under mitt täcke
jag kryper ihop
för att samla värme
om mitt avskalade hjärta
det är kallt
månen skriker över
hustaken
känslan skär som
ett vässat knivblad
mot ett alldeles för tunt pappersark
du förstår ingenting
ingenting har du någonsin förstått

jag kallar dig idiot
för att du aldrig någonsin heller
kommer förstå
du kallar mig vacker
men älskling,
du har aldrig sett min insida.