han rör vid hennes läppar som om de var
framställda av det sköraste glas
och hennes bröst är yppiga och formas perfekt i hans
kupade händer som för sig svalt
över hennes nakna rygg.
Han viskar kärlek mellan hennes fingrar och
sprider gift i hennes blod som snart får henne att
falla långsamt mot marken där hon står
sitter
hon föll
av olycka ner i någon annan mans knä för att se
om det var där hon lämnade den sist
men ack, detta flickebarn är långt ifrån den
stig hon tidigare vandrat och känslan av trygghet
gick förlorad i en dröm där det var hon, han och
en framtid av kärlek
och även om det var åttahundranittiofem dagar sedan hon
sist kände hans doft kommer hon ihåg
hur han berörde hennes läppar och kysste hennes själ
som om det vore igår.

Kärlek är inte en känsla,
kärlek är ett gift.