om ett ovälkommet spökeri

 

" />
Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

 

om ett ovälkommet spökeri

 




Det var en gång - men den tog slut för mycket länge sedan

 

du som diktar att du älskar så
och klagar att din älskade
inte svarar
inte minns

    jag vet
    du skriver till mig
    jag vet
    och du vet att jag vet
    och jag bad dig
    tydligt
    uttryckligen
    att sluta

vill du bryta ner mitt motstånd
så att jag
åter
kan bli den andra kvinnan
i ditt liv?

tror du
att detta
är rätt sätt?

eller vill du bara
förstöra
för mig
så att jag
inte orkar
vara kvar
här?

    stör det dig
    att jag funnit
    en egen
    vrå?

du som "älskar" så
att du vägrar respektera
mig
vägrar respektera
mitt nej
vill du bryta ner
mig?
få mig att må ännu sämre
igen?

    du som älskar så
    varför går du inte hem
    till din fru
    och älskar henne
    helhjärtat?

jag vill inte vara
din älskarinna

jag vill inte
vara din

    om du slutar ynka dig själv
    så kanske du minns
    att den du älskar
    är din fru

mig har du sårat
sårat många gånger
allt för många

och när du kom igen
sa du
"bara vänner, okej?"
kom med present...
men var det en födesedagspresent?
eller var det
köpeskilling
i dina ögon?
för sen dess...
jag tror
att jag skulle
avvisat
redan då...

    nu
    finns du också här
    i denna vrå av mitt liv
    för att du
    du
    du
    vill kunna skriva
    kärleksdikter
    till mig
    du
    du
    du
    vill kunna skriva
    kärleksdikter
    till mig

MEN JAG HAR SAGT NEJ!!

Jag vill inte ha dem!
Jag vill inte ha dig!
Vi kan inte ens
vara vänner ändå
för det är inte det du vill

du vill ha mig

    min kärlek
    min närhet
    min längtan
    min saknad
    mina minnen
    och
    kontroll över mig

och aldrig kommer jag att förstå
för det du visar
är inte kärlek
det du visar
är inte kärlek
det du visar
är inte kärlek
det du visar är

respektlöshet

    och den man älskar
    respekterar man
    så
    om det finns minsta gryn av sanning
    i dina klagosånger
    om din kärlek
    till mig -

- låt mig vara!

    du har gått över gränsen
    igen
    och, ja:
    förr lyckades du få tillbaka mig
    förr fick du som du ville
    gång efter gång
    och jag grät
    ibland
    men inte alltid

men du har sårat
sårat
som du vet
sårat så illa

du har förbrukat mig

jag är slut

    om du vill mig väl
    varför fortsätter du
    att skriva dikter
    till mig
    när jag ber dig sluta?

    skriv inte om hur avvisad du känner dig
    och hur synd det är om dig för det
    - skriv varma vackra ord
    till din fru!

jag vill inte ha dina kärleksord
jag vill inte ha något av dig
jag vill inte ha dig

    och jag hade hoppats
    slippa göra såhär
    men du
    - du!
    gav mig inget val

    jag vill dig inget illa
    men du gör mig illa

så släpp taget
gå hem
och lev väl

 

 

 

och låt mig få göra detsamma

 

 

 

 




Fri vers av Tina Q
Läst 332 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-12-15 14:47



Bookmark and Share


  Lyckohäxan Enediel
Väldigt stark dikt...väldigt bra!
2007-12-16

    eva m h
Bra att tala i klartext!
2007-12-15
  > Nästa text
< Föregående

Tina Q
Tina Q