ditt kött som silke och din mun som
sluter sig efter visioner om
frihet,
vilka omkring dem skulle bära dig?
med din kvarlämnade siluett i ensamheten
solen sparar sin sista glans
för att dela sig
med någon vars ögon är sorgsnare än
blindskrifter och minnen.
din barndom som är skör och - - - - vilka omkring
- - - - dem skulle komma ihåg vem du varit?
det sista övergivna ögonkastet och sedan
får din själ vandra över den slutna atlanten
ett ruttnande lik är allt som lämnas kvar
att viska om dina insikter
du kände dig betydelselös när din
älskade försvann bortom dig mot
andra giftermål än mellan två hjärtan
över vidderna för en människas förstånd
ditt kött som silke och din mun...
när dimman tillslut bugar
låter särskilja mark från himmel
lämnar sin plats åt
vilsenheten
som försiktigt bryter ut i dans, vilka omkring dem
skulle bära dig?
dina vägar längs rädslan
allt den erbjudit din hunger
och allt den fortfarande bränner vid
vem du blev, uppspänd på bål.
att tillkännage sitt förflutna
de kulisser som kom att bli helvetet
förevigade i
svettiga lakan,
nedrivna persienner. du ville skrika
-betala priset för mig,
jag kan inte bekosta
egen trygghet!
men ingen var värdig nog
att lyssna
därför dör du i tystnad
vilka omkring dem kunde ha burit dig?