Du bar mig till Vietnam-kriget och Sibirien
över kyliga bergstoppar genom nordanvinden som skrek av längtan att förenas med sin kärlek -de vida slätterna i Saharas öken

Du inneslöt mig i Pandoras ask, strök mig stilla
blåste röken av Havannas cigarrer i min mun
blötte mig med regnskogars fukt,
fick mig att se klart i dimma, viskade om lidandet
på landsvägar, där ingen längre vågar färdas

Du besegrade kuster ingen vandrat utefter
lät mig strida för att befria de kedjade bergen
mina fötter skrapades i städer
som plundrats till det oåterkalleliga, det oförlåtliga

Du bar mig tills jag lärde mig gå själv,
morgonen är här framtiden i dess skymning
jag följer dig nära, visa mig mer,
var än dina steg för dig framåt