för de seende
och gränsgångarna
ligger drakarna
riggade
vid skalla

odens
korpar
seglar hög
över mönsters berg

tordönen
över horisonten
varnar
för regn

bron stiger uppåt
färgar himmlen
och djuren
kvider

genom dimman
plånas
verkligheten
till ett nytt vara

gränsgångarna
gapskrattar
åt datorernas
tidsålder

vad vet den
om tidens vibrationer
när allt
blivit såpoperor