Ja, nu sitter jag här i min nya fina lägenhet. Jag känner mig så lyckligt lottad!
Tänk att lilla jag har två så fina ungar som växt upp till ansvarsfulla vuxna människor, en frisk gammal hund, två busiga katter och dessutom en mycket fin och speciell vän som gör allt för mig.

I min lägenhet står det flyttkartonger högt och lågt, möblerna står inte riktigt där dom ska, gardinerna hittar jag inte (ligger i någon av alla nittiofem kartongerna), taklampornas kontakter passar inte... och jag vet inte var jag ska börja i all röra. Ska jag börja diska, vattna blommorna eller leta efter mina vinterkläder... ???

Det är lika mycket kaos i min lilla hjärna som bland alla mina saker!

Som tur är har jag fått igång min pc och uppkopplingen till Internet. Sitter nu med en kopp kaffe och fingrarnna skriver vant på tangenterna. Det är en behaglig avkoppling att få skriva lite. Allt kaos som tycktes så oöverstigligt ser ganska banalt ut när jag ser det beskrivet med svarta små bokstäver på den vita skärmen. Sakta börjar även hjärnan få någon form av struktur på alla tankar om "borden" och allt annat som surrar runt.

Nu tror jag att jag vet var jag ska börja...