Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

X



snön var ett barn
som gick undan
Jag återvänder tills dess grav
plundrad och sönderfrusen
Som en dimfigur
står vi tysta och ser in i varandra


Fri vers av Neal
Läst 430 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2007-12-17 20:42



Bookmark and Share

  aPorcupine
Jag läser din dikt högt för mig själv och tystnaden efter din sista rad är total utfyllnad, som uppmuntrar mig att förflytta mig till det ögonblicket.
Min tolkning är först och främst att det är en sorgsen stund som du beskriver. Men samtidigt så tror jag \"vi\" känner en gemenskap som inte ska beskrivas med ord. Kanske ger de varandra kunskap.
Jag kan inte låta bli att beundra de fina raderna:
\"snön var ett barn
som gick undan\"
2007-12-17

  Sadhistory
underbar
2007-12-17
  > Nästa text
< Föregående

Neal
Neal