Jag ängslas

Jag ängslas för orden.
Jag röjer för ingen
vad tanken har tänkt;
En främling på jorden
står bortvänd från tingen
som livet har skänkt.

Jag ängslas att tala.
Min skepnad jag döljer
i dimmans gestalt.
Och vidder så kala
i världen mig följer
så mäktigt och kallt.

Fri vers av Erik L
Läst 627 gånger och applåderad av 24 personer
Publicerad 2007-12-17 21:52

Skriv ut
Spara som PDF

aol en så målande bild av din verklighet bravo 2008-01-11

Michaela Dutius Oerhört vacker-du målar en bild av hur du står bortvänd....med många skuggor 2008-01-05

Thommy Du beskriver ängslan på ett fenomenalt sätt, applåder. 2007-12-24

snöö En mycket läsvärd dikt, som berör. Och så flyter rimmen på så bra. Du kan du! 2007-12-19

~maria~ Riktigt bra skrivet.En känsla som vi alla känner allt för många gånger tyvärr.Applåder 2007-12-19

Mickey Blue Eyes Bra som alltid! :) 2007-12-19

Larz Gustafsson En våg av igenkännande slår emot mig. 2007-12-19

isabel louise snyggt med härlig rytm och hrligt språk. gillar! 2007-12-19

Bodil Sandberg Du är fenomenal på att fånga mycket i det lilla...så att säga...det här är helt j-a magnifico vad mig anbelanger..applåder..bokmärker!!! 2007-12-19

Carlita träffande fint om en slags ängslan. du skriver skickligt som alltid 2007-12-18

Daniel_78 du är bra, bästa jag läst här på rim, som får det enkla att passa formen. känslan känns igen även om jag vågar öppna munnen lite mer än tidigare 2007-12-18

Maria Zena Viklund och jag älskar dina ord din rytm sjunger sånger inom mig! så vackert! 2007-12-18

-Ulla Tilemo- Det finns en osäkerhet, ett trevande mellan dina rader. . . Så fint beskriver du det som jag ödmjukt kallar mänsklighet, det som är motsatsen till allt kaxigt och tvärsäkert. Heder åt dig - applåd förstås. . . 2007-12-17

JJ Jag gillar din ängslan, jag gillar det vemodiga konstaterandet mot slutet, en fin dikt i fin rytm! Mvh. JJ. 2007-12-17