närheten smälte mig
att vara nära
dig, din andning
ditt leende
klara blick
lugn

som om din själ
omfamnade min själ
med hull och hår
lät du mig sjunka in
du smekte mig
genom att vara
mig så nära

låta mig
komma
just så nära
att det gjorde ont

du slickade
min kropps hud, mina sår
kysste mina ärr
och kanter av sorg
med en självklarhet
jag aldrig tidigare
mött

så helande
så renande

så nära

när mitt jag smält bort
endast efterlämnat mitt skal
fnasor av levd hud

hämtade du ditt vackraste tyg
vävt med guld och koboltblå trådar
och varje liten droppe av mig
torkade du varsamt upp

sen höll du mig
som ett litet barn
resten av natten

nära