Mil jag åker mil jag går, allt jag finner är ömt.
Du är där i mitt huvud men alla andra minnen är ett hjärta tömt.
Jag håller ut mina händer som en karta, finns du där mer än här inne.
Din hud är len som siden och ditt hår är vispande lätt som linne.

Ingenting får mig att känna som Du, jag blundar och önskar hårt.
Att allt det Du har kan bli vårt, ögonen öppnas återigen och ser nuets hårda ord.
Jag står i en skog täckt av blommor och träd, låt mig stå stadigt på denna jord.
Du är en Älskskogsblomma på våren, och en snödroppe på vintern.
Om du tar mig in till ditt hjärta så hjälper du mig att läka de öppna såren.
Håll om mig varmt och hårt, så blir ingenting på denna planet längre svårt.
Ingenting är finare än du, baby...jag tror jag är kär.

Aldrig vi mötts, aldrig vi talats vid...men jag hör orden du skulle säga inuti mig.
Skulle jag vara döv så skulle det inte spela någon roll, för jag hör dina ord ändå.
Skulle jag vara blind så skulle jag se dig endå, för bilden av dig är det starkaste jag har och den ska alltid leva kvar.