Det var ingen som visste, ingen som förstod.
Eller dom kanske visste, kanske förstod.
Men dom blundade. Vill inte veta. Egentligen.
Så hon var tyst. Kröp in i sig själv.
Levde i en annan värld. Där ingen kunde skada henne.

Men för varje dag som gick så blev hon bara sämre och sämre.
Även om hon pratade med några om att hon mådde dåligt.
Så var det ändå ingen som visste vad som hänt.
Dom visste inte. Dom skulle inte få veta. För det var hennes fel.

Det var hennes fel att han kom in i henne !
Det var hennes fel att han släppte ut det där äckliga i henne !
Det där äckliga som aldrig försvinner !
Hon tvättar sig ! Skrubbar tills det blöder !
Spyr ! Men det äckliga vägrar försvinna !

Hon kan inte leva med det längre !
Det där äckliga som är i hennes kropp !
Det där som förstörde hennes liv !

Hon lever i en låssas värld !
Det har aldrig hänt där !
Han rörde henne aldrig !
Hon säger något annat !
Något annat som kan ha fått henne att må dåligt !
Något som inte stämmer !
För han var i henne !
Lämnade det där äckliga i henne !
Och lät henne ligga där !

Han dödade henne när han gjorde det där !
Och aldrig ALDRIG kommer lyckan, hon en gång hade, komma tillbaka !