Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
kom tillbaka...


ensam (inte stark)

jag slutar andas
när jag tänker
på din blick
jag slutar andas
finns inget att andas med
mina lungor drogs med
i luftdraget från dina fötter

dina döda hudceller
finns fortfarande kvar
under mitt dunfyllda täcke

det river i magen
när du gör mig osynlig
jag får inte plats
i ditt synfält längre

orden ekar
gång på gång
aldrigaldrigaldrigaldrigaldrigladrigaldrig

jag önskar jag kunde spy upp

ensamheten




Fri vers av livräddaren
Läst 449 gånger
Publicerad 2005-05-17 22:40



Bookmark and Share


  madinsane VIP
*ställer en hink brevid hennes säng och klappar henne på huvudet* kräks flicka, lilla, kräks bort det onda buh!
2005-05-19

    vilsen
så känner jag med vännen ! "om man bara hade kunnat spy upp ensamheten", men det går inte . ju mer fysiska saker man gör mot sig själv, ju värre blir det , faktiskt . Det kan dock hjälpa att tänka på att du ALDRIG är ensam ! DU, MAGGI, är alltid älskad ! Du är min stjärna som alltid lyser, (även om livet känns ensamt) Glöm aldrig det !
2005-05-18
  > Nästa text
< Föregående

livräddaren