Nu bär min önskan mig åter på bräckliga armar
igenom de mörklagda vägavsnitten jag hör
en viskning från eviga världar
en stämma som stillsamt berör
droppar av vatten som stillar törsten
jag hittar bland steniga snår
trots att det nu råder vinter
jag skönjer en nalkande vår
jag känner mig precis som en svala
som ruvar i sandhålan djup
redo att kasta sig rätt ut för stupet
på vingar av vårsol belyst, och låta kraften
få lyfta och bära, och famnas av himmlen till slut...