det står en främling
borta i sanden
där havet blir ånga och salt
en som bär sina ärr
såsom smycken
bevis på vad resan har lärt

alltid åkt på enkel biljett
använt stjärnornas ljus
som kompass
aldrig stannat för länge
så att marken börjat brinna
aldrig stannat så länge
att någon minns hans röst

det står en främling
borta vid brynet
där skogen blir blomma och gräs
en som bär sina minnen
såsom gåvorna
resan har skänkt