Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Rosa

Jag draperar
min aldrig upplevda
vackra barndom
med lurviga nallar
i min famn

Jag virar in
mina mardrömmar
i skratt och leenden
så att jag aldrig
kan hitta ut

Jag glömmer
det som inte kommer
att sägas
bakom ett rosa täcke
och tabletter
i samma färg




Fri vers av Agnieszka
Läst 422 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2005-05-18 09:59



Bookmark and Share

  Per Rydberg
Så starkt och skört på samma gång. Du berättar så att jag får en aning om det mörka, men i mörkret så märks också livet. Vilken kraft din dikt har!
2009-04-12

  objekt3
Theralen*
2009-03-12

    crying_pawn
hårt och bittert. Ibland måste det vara så för att man ska orka.
bra skrivet, men måste du ha stor bokstav i början på varje rad?
2005-05-20

  Jessica Kernell
Jag älskar den här!
2005-05-19

    ej medlem längre
vacker och sorglig... snyggt skriven och håller med i att likheten i hur varje stycke börjar slår fast dikten fint..
2005-05-18

    ej medlem längre
Väldigt bra! Gillar "upprepningarna" - att varje stycke börjar "på samma sätt"
2005-05-18

  stannar kvar
Väldigt väldigt bra. Tycker om språket och rytmen. Den visar en smärtsam bild och berör mig mycket.
Älskar speciellt första stycket och de avslutande raderna.
2005-05-18
  > Nästa text
< Föregående

Agnieszka