Det kämpar sig in genom tårna, ett sår.
Orent och utan plåster, bakom allt skydd blottat i mitt hår.
En smärta utan gräns, helt utan hopp.
Det är en tävling, ett svårt lopp.
En smärta som du var här att dö för, varför?
Du log mot mig samtidigt som du sakta tynade bort, är det det du alltid gör?
Det drar sig uppför vaderna, mot alla knän och vrår.
Fyller upp mig med illamående, o-kärlek, det kryper uppför mitt lår.
Var här med ditt socker, skydda mig månskenspojke, stjärnliv i din krets.
Såsom ingen flicka känt förut, dödsförakt med spysjuka, led mig som de andra har lets.
Converseflicka, popsnöre sak samma, jag är ett annorlunda fall.
Jag vet du har kraften, utan dina ord, värm mig, jag vill inte längre vara kall.
Åh, sockerpojke hetta upp mitt sinne, du som har det.
Bara du gör allt, för att skydda mig från min ensamhet.