Jamen, som jag sa igår. Du kan få mig när du vill. Det är bara att ta för sig. Här är jag. Var inte så jävla feg!
Tala rätt ut i luften, ganska omoget va?
Men det hängde något i luften, det va sådär fuktigt som det blir ibland, när det regnat.
Det var för att du stod där, på andra sidan, bakom mina ögonlock.
Där stod du, snälla rara fina ordentliga Du.
Perfektionistpojke nummer ett utan fel och brister, svärmorsdröm. Vart fick jag tag på dig?
Du, rara snälla du som inte ens vågar ta i mig. Du är min dröm, det är liksom meningen att du ska kyssa mig och sånt, det är ju det drömpojkar är till för.
Men det enda du gör är att titta lite sådär djävulskt på mig. Ush, jag skäms över att jag ens tror på dig.
Du och dina ord, orden som skulle ska bilder enligt dig. Enligt dej, men så fan heller att det av enligt mig.
Du sa Katt, men inte fan kom det någon jävla katt då, nej en zebra.
Det är lyckat! Katt och Zebra är ju typ nästan samma sak.
Men det är ju inte det som är grejjen med dig, att du är en sådan perfektionist som gör mig illa.
Det är dina ögon. ÖGONEN, som liksom skrapar.
Ni vet som en vass vass nål som ristar mot hud, det känns knappt, men det syns.
Fast i mitt fall är det väl tvärtom, det syns inte, men det känns.
Men jag ville att du skulle ta mig, ta mig som alla andra gjorde. För att visa kärlek, det var ju det jag ville.
Jag ville ha din kärlek. Inte en massa ord..