Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Fiskaren





En man tillsammans med sin besättning

gav sig ut för att lägga ut sina nät. De

kastade ut näten. På stranden, inte

så långt bort från båten följde en man

på håll vad som hände. Han kunde se

männens kroppspråk, det var uppenbart

att det inte hade blivit någon större

fångst. Dagen efter sökte Han upp en

av männen som kallades för Simon.

Mannen bad fiskaren Simon att ta båten

och kasta ut näten på djupet, en bit ut från

land. Simon påtalade dock om gårdagens

hårda arbete vilket inte hade gett någon

fångst alls. Mannen ingav ändå tro för männen

så de gav sig ut dit mannen sagt. Strax

när männen skulle bärga sina nät fick de

problem. Näten var så fulla att de knappt

kunde lösa uppgiften att få fångsten in i båten.

Omtumlade och skakade över det som hänt,

mötte mannen dem med sin blick. De förstod

att det här var något utöver det vanliga.

Speciellt mannen som kallades Simon, han

visste att mötet med denna mannen från

stranden inte var någon tillfällighet. Medan

fångsten låg upp till brädden i båten som

näst intill var på gränsen till vad den mäktade

med. Började mannen tala till de med en på

taglig närvaro av något som de aldrig upplevt

tidigare. Mötet berörde speciellt fiskaren Simon,

som föll ned på knä. \"Gå bort ifrån mig\" ; utbrast

Simon mot mannen, \"jag är en syndig människa\"

fortsatte han. Men mannen, reste Simon upp

och sa: \"Härefter Simon skall jag göra dig till

människofiskare, va inte rädd. Kom, följ mig\". ....








Fri vers av stefan.g
Läst 274 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-12-30 15:03



Bookmark and Share


  Marvin
Det finns finns mycket djup och sanning av det som blev skrivet och konsten är att omsätta det

/ Martin
2008-01-05

  Larz Gustafsson VIP
Underbart.
Den kallelelsen har nått även mig.
2007-12-30
  > Nästa text
< Föregående

stefan.g
stefan.g

Mina favoriter
Hur du vill leva