Gardinen famlar i luften efter ett intryck, ljuset som stänker små illusioner av välbehag är skönt.
Om du tittar på huset, så finns det så mycket minnen som tar fram lyckoruset.
Min blick vandrar över sjön medans jag står i det varma gruset, vinden som pustar letar fram vågkruset.
Allt runtomkring mig är vår och när jag böjer fram mitt huvud snuddar håret vid mitt lår.
Att få känna en van hand, stryka över ryggen i en rand.
Att kyssa dina fuktiga läppar och känna snudden av en tand.
Återigen känna beröringen av en främmande hand, huden knottrar sig i åtanken av dig.
Att få hålla, att få känna, att få smeka och att få visa det jag älskar.
Att få ge dig njutning gör att jag njuter själv.
Du är finast...ett vackert skrin...orört och oskuldsfullt.
Du vackra.