Frosten och isen knöt sig som sten runt rosten.
Det röda skimmret såg ut att glöda, från en
tidigare passion som börjat pånyttfödas.
Månen lyser glasklart som is, himmlen sveper
och ligger lätt som dis.
Du är den enda som kan ta mig ifrån en kris, dina
händer utför magi lätt och skönt som den
varmaste bris.

Om jag känner dina andetag, kommer jag sakna
dem dag och natt.
Bara låtsats och fantisera men inte känna skulle
göra att jag fick fnatt.

Du är mystisk som en natt, i mörkret som en
kolsvart katt.
Förföriska rörelser som skulle få mig att känna
välbehag, värma mitt sinne så det skulle börja
bränna.

Utanför mitt fönster hänger isen som en konsttyp
i stuprännan.
På fönsterbläcket ligger papperet och pennan,
som ska avteckna dem känslor som du får mig
att känna.
Nu släcker jag ljuset, men i mig finns drömmen
om det fantastiska ruset.