tomma andetag
genom väggar
fulla
med bilder av dig

tomma suckar
nerifrån den trånga kistan
som sakta
sakta
sänktes ner i marken

dina bilder bleknar inte
dom har en evighets färg
som varar lika länge
som min kärlek till dig,
föralltid.

även fast det är ensamt där,
så vet du vart jag finns.
kom tillbaka då och då
så att jag kan sova säkert,
så att jag vet att du mår bra.

även fast det är ensamt här,
så vet jag vart du finns
jag kommer till dig då och då
för att låta dig veta att jag får sömn om nätterna nu,
så att du vet att jag mår bra,
trots allt.

jag brukar se din skepnad
jag ser hur du smyger runt husknutar
hur du,
så fort jag kliver in i ett rum,
hur du sakta smyger ut.
du vet att jag ser dig

du får mig att minnas
att sakna dig ännu mer
och varje gång jag ser dig,
smyga runt husknuten
eller ut ur mitt rum
så ramlar jag ihop

som om du lämnade en vibb efter dig
en vibb av kärlek och saknad
att inte vilja bli glömd.

men du vet att du kan slappna av
ingen, någonsin
glömmer dig.
du lever kvar i oss alla

vi vet vad vi vet och känner,
likadant
fast omvänt.

men du vet att jag älskar dig,
även fast jag var så liten
att jag måste gräva i mitt djupaste innre
för att kunna minnas dig klart och tydligt