Särbo är att ständigt vänta, längta och oroas.
Man är oftast själv med det tunga jobbiga och även med det glada lätta.
Solig majkväll på promenad vid vattenbrynet – Åh, vad jag vill dela det med dig.
Planering av middagar, tvätt och sopor – Vad lättare det skulle kännas att hjälpas åt.

Pussla med kalendrar och tider. Hur många hela dagar kan vi få tillsammans?
Stjäla någon timme här och där. Lite glädje, mycket tjafs.
Oro över att inte veta – när vi kan träffas igen.
Svårt att tänka på något annat – när längtan är så stor.

Väntan och längtan är sällan positivt för mig. Oftast gör det ont och stressar.
Jag behöver lugn och ro – en inre frid.
Vet att jag måste hitta det inom mig själv, men har svårt med att du skjuter det ifrån dig och inte anser att det är något som du behöver bry dig om. Din längtan verkar vara positiv.

Jag vill inte vänta längre.