Snön faller sakta ned på det redan vita landskapet.
Det känns lugnt och fridfullt, som döden – när man väl accepterat den.
Några ruttna äpplen sitter kvar på trädet och jag tror inte ens att fåglarna vill ha dem längre.
Tänk att snöfall kan vara så olika. Stormiga, piskande, kalla eller våta,
och så det här – lugna fina.
Att titta på det skapar en stunds stillhet mitt i arbetsdagen – ger tid till eftertanke.
Än känns våren – livet, långt borta, men det har alltid kommit förut så varför inte denna gång med?