Går runt i en alldeles för liten stad
för många minnen som aldrig kommer
igen
vaknade upp i en tom säng
i ett begär efter något mer
förgiftad och sjuk
Vi pratade om flykten
flytten till mera samhörighet
och jag vet att den hasar mig i hälarna
tiden åldern tvekandet
är detta verkligen jag
ska det bara vara såhär
finns det verkligen inget mer


Charles bukowski hade säkert
bara korkat upp en heiniken
till och varigt fullkomligt nöjd
skrivet en dikt på skrivmaskinen
en snuskigt naken dikt

Men inte jag jag städar undan
funderar på vilken bok jag ska
läsa härnäst
vilka steg jag ska ta detta
året om något verkligen kommer att
förändras eller om jag kommer
att sitta på min tron
och blicka ut över en värld
jag inte förstår

ok jag ska gå några skrivarkurser
göra mig av med mina prosa visioner
pränta ner det nakna orörda på arkna
tugga mig ingenom sjukdomen
lära mig att stå ut på jobbet
träffa någon som bryr sig
någon som förstår mig


måste göra av mig med kilona på
magen som jag vantrives med
börja med yoga hitta en inre frid
och det är årets första dag
och jag är redan trött
måste se någon uppmuntrande film
sätta på någon musik
kanske iggy pop
The passenger