En dröm av glas i fjärran

Man rör sig sakta mot dess andläte

Utan varken stig eller färdplan

En förvirrad jakt efter det ständiga

Den dörr som öppnats har nu stängts

I ett musselskal där den stänger ute dan

Bland bokens blad i mörker

Ett språk man ej vill förstå

En spegel av tillvaron, en vindpust

Vill tillhöra de dödliga men aldrig leva

Som att gå sin egen spegelbild till mötes

Ett kärleksförhållande till sig själv utan lust

En stjärna i en ovan sfär

Tillfreds och drucken, vägkanten ditt hem

Lågan utan eld, bränner inga hus

En krypande längtan efter att bestå

En följsam smekning som greppar efter något

Detta något, själen under din knäppta blus

Ett monument av hedersord, att slänga sig i din famn

Din hemliga vän och himlen börjar här

En fråga i neon lyser över din gestalt

Men något vet du, en vän en börda att bära

Du sover nu, om du vaknar finns motiven kvar

Men kom ihåg, drömmar kommer åter och åter, tusenfalt.