som kallar
de lockar och drar
så tunna så fina
knappt
hörbara alls
men ändå
så är de
varmt
underbart heta

så ljuva
är orden
som smeker min själ
jag lystrar
på natten
vet
att de vill väl

men jag är en
fallen
från skyarnas dis
en ängel
vars vingar
är brända likt is
så sotsvart
mitt inre
för jag är
förlorad

de tror
jag har själen
som kan ge dem livet
att jag är en
frälsning
av doft och i ord
de ser allt de saknat
av kärlek
och sex
ibland så har jag
faktiskt blivit
perplex

en skön illusion
har dock svept
mig långt bort
jag värjer mig
skyndsamt
och håller
dem kort

att plocka
en blomma
kan nog vara lätt

men fridlysta örter
ger ej denna rätt