Drömmer igen om varma kullerstensgator..
där mina tår varsamt smeker, vid varje fotsteg jag tar
solen ska stiga sakta över krönet på gatan där du bor
att möta vänner är alltid ljuvligt, det gör jag gärna utan skor
att sitta ner och dela smärtan, men ochså glädjen
på vårt marknadstorg, och kanske sen få bubbla över i glädje i
skyddad och befriad borg
det kan ej vara svårt när kärlek flödar och Kungens närvaro andas frid
då får vi alla mera, blir så närda utav bröd i rättan tid
så kan vi vandra, ett steg extra, bära tillsammans lite till
uppfylla Guds vilja, låta den få bli vad vi vill...