Svarta hål, i mörkaste natten då tystnadens epos
bär långt längre än lögnens tristess...
trikåernas mångfald bländar enfalden
och människornas mångfald vandrar sorgset på
gatan nedanför...
någon ger en ledtråd till..vem, vart och varför!?
carpe diem bländar..
tungan vaktar i omvänd ordning då
längtan bräcker i takt med tidvattnets slag
den bär igenom tiden.. så vänder natt till dag...
till sist då.. vem är Jag...