Nålen hade så hittat venen igen och in flödade
modet, köpt genom (trogen vän)
falskhet det blir när man lurar sig själv
köper på gramvikt himmlen igen
ingen kan fly, när man genvägen tar
avgrunden öppnar sig, inga vänner är kvar
att flaxa och flacka gör knappast nån stor
och längst in i själen, där ångesten bor
där längtan vibrerar och önskar sig ut
om bara detta helvete, kunde finna ett slut
så kom plötsligt nåden, genom orden \"min vän\"
och kärleken flöda, och helade igen
nu fyller det äkta, de innerstas rum, med livet
som läker och ibland gör mig stum...
för orden blir ofta så fadda och små...
att beskriva hur ett nådejon saligt kan må...