Me no happy!
Me no happy!
Jag försöker att hålla skenet uppe trots att det är svårt för ensamheten i tvåsamheten håller på att knäcka mig
Har knappt någon kontakt alls med min partner
Och jag kan lova er att jag verkligen har försökt att gå henne tillmötes
Så jag känner mig som en strandad val som omöjligt kan ta mig ut på djupare vatten och det i sin tur gör att allting känns så hopplöst
Så jag har börjat att tappa livsgnistan totalt för jag har inte lust att göra någonting
Känner inte ens för att skriva ner alla dom här känslorna som jag gör just nu
Vill bara spy åt allt
Så Gud!
Om du nu finns?
Kom gärna ner hit och strö på mina sår med mera salt för föga att jag orkar bry mig längre
Det är klart att jag skulle kunna tänka mig att skiljas
Men det är inte så lätt som man tror eftersom vi bara har en lägenhet + att jag vill inte förlora min lilla underbara dotter som jag älskar mer än allting annat
Så om man ska skiljas ligger problemen där uppradade på en hög av frågor som behöver få ordentliga svar
Så det är inte så kontigt om man känner sig kluven
Och efter sju års äktenskap vet jag hur kämpigt det kommer att bli att försöka börja om på en ny kula
Börja om på nytt
Så det är ingenting som jag strävar efter eller önskar mig
Så nu är den stora frågan?
Hur ska jag kunna ta mig ut ur den här misären som jag känner på ett smidigt sätt?!
För jag vill ju bara kunna känna mig lycklig