I en kropp byggd av tomhet, som bara fylls av tårar.
Tårar som blir till is på din kind, när dem faller för ett brustet hjärta.
Finns inga spår i snön som leder mig, den är alldeles slät.

För två ljus som lyser, ett för dig och ett för mig.
Du ser bara mörker, men jag försöker rädda dig.
På himlen molnen ljusnar, inget mörkt i synen finns nu kvar.
Dina ögon glimmar i det mystiska solljuset, gnistrande bruna.
På dem gröna hedarna tittar våren fram, på långt håll ser man en mils runa.

Kanske en dag så är du trygg, jag undrar om du är rädd för mig.
Eller är du bara rädd för dina känslor?
Att du inte vågar ta steget, ett stort steg men till det som du alltid velat ha.
Ta steget, jag stöttar varje rörelse du gör...men ta steget och kom till mig så ska du aldrig mer behäva vara rädd.