vi börjar väl i rätt ordning, tyckte jag. och vaknade med ett totalt lugn, likt en slöja i hela sovrummet. Ögonen gled upp i ett nytt, och det första jag fick till mig var...en idé. Ett leénde inombords och all information la sig som ett gediget pussel. Jag såg. Andra. Inte var dom var - utan vad dom egentligen är.

Vi är alla små struttande fåglar som hackar runt efter föda. Tjatter tjatter. Äta bajsa. Picka packa pucket ur rucklet. Gapsvanar och strutsfjompar, skräder sig likt ett miniträsk av förvirrade töcken; svamlar skroderar, broderar och väver nonsens, kamp om Ingenting. Tycker du som ja är du bra att ha. Kvackande klockspel och samlag. Småfisar. Lite större tryck. En riktig rackarbajsare.

Omegas slingrande ormar, suger skallret genom mänsklig själ. Oomtyckta.
Odefinierade och lamslagna. Packet. Ruset utombords och salighetens svammel om multiorgasmer och fontänattacker som sprutar på männens ansikten.

Rinner ner som en evig bäck, och en tunga slickar sig bi. Lopptavlor i hängmatta ur ett skägg som aldrig är sant. Skall vi byta porer med varandra ? Oj..vi glömde..vi är inte bara beskedliga små idiopater..vi fattar heller inte ett jota om vår kropp. Var sitter njurarna och varför finns dom ? Hur kommer kisset till urinblåsan ? och varför kan vi se ? Varför vaknar en människa ur sin sömn ? jaha..för att man är utvilad..men vem säger att du är utvilad ?

Att vi sitter med egenhändigt skrivna plakat, och pekar: SÅHÄR ÄRR DÄ!

SÅ TYKKER JAU.

är helt oväsentligt.

Bortkastat och närmast en stupiditet, eftersom det tar en hel livstid, att fatta; varför man HAR njurar. och hur det fungerar.

inom oss.

Var sitter din själsliga njure som renar dig, och slaggar ur skitprodukter som ditt medvetande inte har behov för ? kanske du inte skriver så mycket på det där plakatet efter ett tag. Dina sanningar. Våra idéer. Struntlivet i ett skal.

Folk ramlade som käglor istan när jag var på äventyr. Det var kallt och mycket halt. Bredvid mig vid cykelstället ramlade en dam med rollator. Låg på sidan och kunde inte röra sig. Jag såg att det kom två till hennes undsättning.

Inte ens då när hon föll, var min tanke;att det var jag som skulle rycka in.Så jag stod lugnt som inget hade hänt och öppnade upp cykeln. I vanliga fall hade det varit jag som varit bekymmrad över hur det hade gått för kvinnan, och hjälpt henne upp.

Ett konstigt märkligt lugn satt i min själ. Ett medvetande. Jag var inte klar med detta för idag. Något sa mig det.

Jag greppade en matkorg och steg in.

Jag visste precis vad jag skulle ha, och gick lugnt och studerade folk i butiken. Tog några extrasteg och tittade på ovidkommande produkter, eftersom jag blev nyfiken på allt som fanns. Jag stod och tjyvlysnade på folk. Hur dom diskuterade om alltings begivenhet inför lördagshandlingen. Jag såg hundra blickar, rakt in igenom, skarvade munnar och bekymrade pannveck. En medelålders kvinna med rött långt hår, ett vackert ansikte som fångade mig, fragmentariskt genom små små bildsekvenser i en av varugångarna. Jag stod kvar och tittade på henne, en stund. och såg rakt förbi alla andra, som att jag såg igenom deras kroppar och stundtals stressade händer. En del av kvinnans kappa. Plötsligen hennes mun. En blick från hennes öga. Rörelsen. Något kom ivägen och jag ändrade kroppställning. Jag ville se. Henne.

Hon var fruktansvärt vacker. Oerhört.

Jag stod kvar och funderade. Om jag bara helt jävla sonika skulle gå fram till henne och säga..

" ursäkta mig..men får jag bjuda på middag ikväll..det får bli soppa..men det blir ett mycket gott bröd till.. ? "

Plötsligen grep hon en vara och gick snabbt emot mig med bestämd blick, jag vände mig om och gick mot brödavdelningen. Jag glömmer inte hennes ansikte.

-

På väg mot Coop Forum kom plötsligt en ung kvinna runt 18års åldern incyklande framför mig. Efter någon minut så svängde hon in mot en gård, och utan att jag såg eller förstod, så ramlade hon precis framför mig. Hennes cykel låg på sniskan och ena hjulet fortsatte att snurra. Hon låg på sidan och kunde inte röra sig. Asfalt. Hårt. Kallt. En riktig tjyvsmäll. Handlöst.

Jag bad henne ligga kvar, och glattade själv omkring som bambi för att kunna stå upp och ställa min cykel. Satte mig på knä för att möta henne.

" hur gick det..? " hon vände sitt ansikte emot mig, och fick inte ur sig ett ord.
Utan hennes grimas var som ett tyst skrik, ett kvävt ont förbannat gråt.

Hennes ansikte var pionrött, jag försökte se om hon hade fått ett benbrott, men bad henne ta mina händer. Sedan reste hon sig sakta upp, benen var nära vika sig igen. Stå still. Gå bara på dom grova plattorna, så leder jag din cykel hem. Hon nickade med smärta i kroppen.

Jag samlade ihop hennes utspridda saker från väskan som hade ramlat ur, stoppade det i väskan och räckte över. Sedan gick vi sakta..med ett steg i taget..som om allt var segt och det fanns ingen tid. Inget att skynda sig till. Nästa fot..och nästa fot. Känn efter..är det stadigt ? stabilt ?..och så nästa steg.

väl framme, tackade hon, lågmält snyftande, men dock vid bättre mod.

Sånt händer alla, sa jag, har själv råkat ut för det.

Cirkeln var sluten.

OM JAG NU HADE HJÄLP DEN GAMLA KVINNAN

som ramlade kvarten innan, så hade jag kommit försent

för att hjälpa den unga.

alltså..?

-

och jag tror, att om jag faktiskt fick välja

så skulle jag gärna vara oskuld

för jag tror, att vi alla någongång horar oss, prostituerar oss, är medelst den primitive som bara skall ha och skall ha. sex. behov. utmaningar. bekräftelse.

allt som behöver snurras runt, för att en jordaxel inte skall känna sig ensam.

så jag gick med ett léende på Coop

och önskade

att jag hade en helig kuk mellan benen

bläddrades i Gott & Blandat

ett kilopris

långt över

det outsinliga