


när jag vänder mig om, ur ett morgonstrimmat täcke
med axlat ben över solkatter bränner sin iris
skymtande kring bitttidiga skuggor
drar handen innanför, smeker mitt bröst, och undrar var jag är och varför livet känns så nytt så verkligt och mer sant än annat
jag kommer inte ihåg mitt namn och andras vem dom är och varför
och ruset lägger sig som vanilj ur en sval mage lemmar som mannagryn beträder kittlar sig till ett begripligt sammanhang
andas till tonerna av vackerhet
ler till speglar av vilja
så lugnt, så öde, så precist
och ackorden väcker mig, komponerar sig penslar jagar sig, viskar mig, blottar genuint
..jag var en synd, ett läte, en korridor, en ikon, en atrapp, en affisch, en lögn, en känsla, en färg, ett illisionistisk ideal, konglomerat av distinkta hapenings,..
spräck mig därifrån
hyschar jag
och väntar på gårdssnö enhand i hand blöta fötter knäckande is eldande dis
-
när jag vänder mig om, ur ett morgonstrimmat täcke
förstår jag
varför klockor, endast består av mänsklig mekanik
Fri vers
av
पिWhite Eagleॡ gästas av
Läst 667 gånger och applåderad av 13 personer Publicerad 2009-09-21 13:33 ![]()
|
![]() ![]() ![]() पिWhite Eagleॡ gästas av
Senast publicerade
No hay necesidad de explicar algo, usted no puede ver. jag hoppas du får ro F9 står alltid högre än frågetecknet råder Lyckliga gatan Det pågår ett slag som kan kännas, som tickande små från ett knappt ohörbart tillstånd strax över när jag vänder mig om, ur ett morgonstrimmat täcke men jag menar: om nu den här Anna-Maria Odell är kritisk till polisens och psykiatrins omhändertaga ![]() |