Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

när jag vänder mig om, ur ett morgonstrimmat täcke

 

 

 

 

med axlat ben över

solkatter bränner sin iris

 

 

skymtande kring bitttidiga skuggor

 

drar handen innanför, smeker mitt bröst, och undrar var jag är

och varför livet känns så nytt

så verkligt

och mer sant än annat

 

jag kommer inte ihåg mitt namn

och andras

vem dom är och varför

 

och ruset lägger sig som vanilj ur en sval mage

lemmar som mannagryn beträder

kittlar sig till ett begripligt sammanhang

 

andas till tonerna av vackerhet

 

ler till speglar av vilja

 

så lugnt, så öde, så precist

 

och ackorden väcker mig, komponerar sig 

penslar jagar sig, viskar mig, blottar genuint

 

..jag var en synd, ett läte, en korridor, en ikon, en atrapp, en affisch, en lögn,

en känsla, en färg, ett illisionistisk ideal, konglomerat av distinkta hapenings,..

 

spräck mig

därifrån

 

hyschar jag

 

och väntar på gårdssnö

enhand i hand

blöta fötter

knäckande is

eldande dis

 

-

 

när jag vänder mig om, ur ett morgonstrimmat täcke

 

förstår jag

 

varför klockor, endast består

av mänsklig

mekanik

 

 

 

 

 


 




Fri vers av पिWhite Eagleॡ gästas av &#
Läst 702 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2009-09-21 13:33



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Väldigt fint och bra skrivet, tyckte jättemycket om att läsa den!
2009-09-22

  Nina Ahlzén
ett viskande lugn, ända in i märgen, vackert.
2009-09-21

  glittertindra
fin text, tyckte om den
2009-09-21

  Sanningsägaren VIP
älskar denna
sånt lugn
tack
2009-09-21
  > Nästa text
< Föregående

पिWhite Eagleॡ gästas av &#
पिWhite Eagleॡ gästas av &#