Jag tittar ut i ljuset, drar ett skämt och skapar poesi
om hur det är att sitta i fastkedjad i mörkret, men vad är liv?
Vass taggtråd som går upp och ner som en bergochdalbana svarade du
ibland fastnar man
Men vad är död?
det är intet, ingenting, motsats till liv
Liv är egentligen himla överskattat, sa jag, likaså död

Jag får inte längre någon ro.
Överberusade amöbor som gapar och skriker,
egentligen på sig själva för att de är så jävla slutna i huvudet, säger jag och tänder en cigg
JAG VILL INTE STANNA HÄR
jag sa inte det högt
precis som du, du kedjade dig fast i mig, fast du var inte mörkret,
du var det där jävla ljuset som trodde du skulle kunna besegra ljuset.
men det finns inget ljus, hör du vad jag säger DET FINNS INGET LJUS
ska jag behöva rista in det i dina ögonlock för att du ska förstå vad jag säger?

det enda jag vill är att du ska
tända mina döda stjärnor,
så som du tände livet, och levde det med mig
du var mitt liv
har jag inte dig, har jag inte liv