Det döda trädet står på gården.
Sträcker sina smala fingar mot
en himmel det aldrig kommer nå.

Sakta vissnar det bort för det
fick inte den näring och kärlek
som var så viktig.

Näringen och kärleken
som ser till att jag lever kvar
och inte vissnar bort,

som trädet...
på gården...

Som aldrig får komma till himmelen.