Finns det något jävligare?
Huvudvärkens hamrande hålligång
med huvudet i skruvstäd under skallande skallning
oavbrutet kräkandes och bräkandes av pinan
medan sömnlösheten vidmakthåller,
uppehåller gränslösa tortyren
som bara håller på och håller på och håller på,
häftigare hela tiden, tills man storknar
och kreverar för att längta efter att krepera...
Nej, värre kan det inte bli.
Alltså kan det bara bli bättre.
Når man djupets botten hittar man alltid en bakväg ut,
om det så måste bli genom klosetten -
till slut blir ändå allting bara skit.