Blåblodige yngling som går där och morrar
att pöbeln släppts in genom kammarens dörr,
att magarna inte ännu höres knorra
hos arbetarklassen som de gjorde förr.
Du har en ätt med oändliga anor,
har stamtavla som om du vore en hund
men avlad i misstänkta inavelsbanor
av överklass som har förvaltat sitt pund.

Du fäster kring fädernas hjässor en gloria
- de var ju så storslagna kvinnor och män!
Men om man själv skriver sin egen historia
är det lätt att själv gå till historien,
så lätt att bli erkänd för vad man prestera
att hävda sig i en så gles konkurrens.
Men kan det ens kallas för att konkurrera
om flertalet aldrig ens gives en chans?

Men nu får du trängas med kreti och pleti,
med Andersson, Pettersson, Lundström och jag.
Att det blivit trängre, det har du nog rätt i
och vem kommer minnas dig en vacker dag?
Men fortsätt du vurma för Riddarehuset
och fortsätta och upphöj aristokratin
och fortsätt att frukta för pöbeln och buset.
Du avslutar din ätt, jag påbörjar min!