Vad är det med livet jag inte förstår?
Jag verkar leva det tår för tår.
När andnöden kommer och jag tappar luft.
Beror det då på att jag saknar förnuft?

Lyckan går fortare än den kom.
Det vet väl alla mycket väl om?
Att tiden emellan står alldeles still.
Finns det någon som det verkligen vill?

Vad folk tror och tänker känns allt för viktigt.
Jag skapar själv mina rykten men inte försiktigt.
Jag tappar drömmar värre än hår.
Och försöker att leva fast det inte går

Orken är borta och ljuva musiken.
i bröstet finns skrubben där jag samlar liken!
Jag öppnar mig ändå som rinnande vatten.
Sen kan jag inte somna på natten?

När armarna domnar och allt gungar till.
Har jag då sagt något som jag inte vill?
Vad är det med livet jag inte förstår?
Jag lever det tydligen tår för tår.