hur skall jag kunna förklara
att jag sover i ett annat land, bortom rimlighet och rädslans sigill där fantomkänslor och skugglika anleten aldrig fäster hur skall jag kunna förklara, att ont är en ovisshet, och där svar aldrig räcker för att bli sant, att våra ögons pupiller växlar fokus efter strimma av ljus, ett delbart hopp underkastar sig, men där kroppens rörelser smälter sig ned i en tung vila av löftande täcke. och ljuden. de där ljuden. tonala oblat, växer sig inre och permitteras bland tankesyra och förlovade minnen ägd ur en kupad hand. En gräns äter sig fromt, och jag kan inte lyda, betyda och ej heller prata. säga och tillägga, att jag är begränsad. Det finns en otydlig tydlighet. En osynlig markör. att jag inte äger mig mer, medans kropps-sprön fungerar sig,lotsar sig trådande från vägg till vägg. och gårdagen minns inte mer, bara endast anar, vilken famn som sluter mig i sömn. och jag är ingen melodi, ingen fågel, ingen människa, och ingen börd. Tidens villkor är fragment, och det är endast döden som vi får dras med, och leva med intill slutet. en rättvis förklaring fastän samtidigheten manat sin roll, skapat ytor av rastlöshet. det försvinner bit för bit. möjlighet för möjlighet. som att gå i skor. utan fötter i.
hur skall jag nånsin kunna förklara ett annat land
när vi alltid sträcker oss mot samma
Fri vers
av
पिWhite Eagleॡ gästas av
Läst 379 gånger och applåderad av 5 personer Publicerad 2008-01-17 12:07
|
Nästa text
Föregående पिWhite Eagleॡ gästas av
Senast publicerade
No hay necesidad de explicar algo, usted no puede ver. jag hoppas du får ro F9 står alltid högre än frågetecknet råder Lyckliga gatan Det pågår ett slag som kan kännas, som tickande små från ett knappt ohörbart tillstånd strax över när jag vänder mig om, ur ett morgonstrimmat täcke men jag menar: om nu den här Anna-Maria Odell är kritisk till polisens och psykiatrins omhändertaga Se alla |