Förbi det strömmar, bäckens virvelvatten,
av himlen skänkt hit ned; en fångad sky,
som smyger genomskinlig genom natten;
på flykt, i dans, mot höjdens vida vy.
Om lyssnar du, så hörs hans tårar, skratten,
som längtans sorl i tidens larm och gny.
Dock spelar, han från höjden kommen, bäcken,
med skogens sus och djupets ande, näcken.