O, Musa! Sjung, hur fågeln sjöng. Hur träden,
uppå var gren, var klang, var ton i fröjder,
i barrens myller gömmer. Högsta höjder
av livet sång och andars skaldekväden

nu bjudes Du som står i blomsterpläden,
när skogen ger, om än för vinden böjder,
till Dig sitt brus av sång, så glad och nöjder.
Så fyll nu bägarn, smidd på gudastäden.

Ja, fyll nu bägarn! Drick till botten det
elixir av gudar mängt med prövat skick
ur livets menings kärleksrusdiet

på harmoni och lugn och ro, en klick
av lyckans röda rosenskimmer, stillhet
och tankens fria flykt och överblick.