Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Nostalgi i anslutning till \"Landalasviten\": Jag tror inte att jag publicerat denna gamla dikt från 1987 här tidigare. Det var för resten också 1987 som Göteborgs Skrivarsällskap bildades...


Minne av Göteborg



Staden välkomnade mig med den varmaste öppnaste skönhetsfamn,
och den blev genast mitt ständiga hem.
Hagas småstadsidyll, dess intima små gränder,
det anrika Masthuggets intakta och primitiva ursprunglighet,
Olskrokens fisktorg och träkåkar,
Landalas saliga enkelhet och rika mänskliga original,
Annedals alla skrymslen och vrår med gudomliga vindsprång
och extrahus inne på gårdarna,
och Östra Nordstans förunderligt stora förflutna,
allt detta var mitt underbara och levande paradis,
mänskliga skattkammare och idylliska stadsideal,
tills den ljuvliga restaurang Trägårn brann upp
med dess gamla musikpaviljong, snickarglädje och trevnad,
tills Bräutigams blev renoverat med den följd
att all gammal sekelskiftesromantik
med trämöbler och plysch och tre generationers
väl ingrodda tobaksrök bara försvann med all stämning;
och tills stadens vackraste byggnad, Arkaden, brutalt revs
med landets förnämaste största musikaffär Waidele,
var man fick lyssna på pianokonserter i helt ensamt majestät
i de mest generöst tilltagna avlyssningsrum
trivsamt inredda som något av en hotellsvit.
Man rev även Masthugget och byggde där upp i stället
betongkomplex i grått och brunt i form av de sterilaste bunkrar,
man rev även Olskroken och Annedal varvid intet blev skonat,
man rev även Landala, varvid dess samtliga välkända original
evakuerades från sin miljö och gick under;
man rev även och framför allt Östra Nordstan för att,
som det hette, få bort alla stadens socialfall från centrum.
I det nya Nordstan som byggdes i stället blev i torgets centrum placerad
en vacker fontän, och på kanten av denna fontän
satte sig alla stadens socialfall och satt där mest
lugnt hela dagen, tills staden blott därför avlägsnade denna fontän.
Efter det har den ultramoderna, sterila och inbyggda Nordstan
mest blivit ett drivhus för hemlösa och narkomaner.
Man rev även Haga till slut, det som allra sist återstod
av den idylliska, mänskliga och oförglömliga hamnstadsvälsignelsen,
mitt Göteborg, som jag älskade, och som då ännu ej,
medan jag än kunde älska det, aldrig sport någon rök
av någon lömsk terrorist.





Fri vers av Aurelio
Läst 469 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-01-20 11:58



Bookmark and Share


  aol
bodde i göteborg från 67 till 87 bodde i alla stadsdelar du nämner
i mitt hjärta är bondegatan olskroken göteborgs kortaste gata
mitt hjärta gråter vid dessa minnen
2008-01-21

  Ewa-Britt Nilson VIP
Född i Göteborg
läste DITT EPOS
med både glädje
och smärta. Allt
Du beskrev, minns
jag så väl, det var
också då, en del
av mig, och min
själ, man undrar
varför skall vi
alltid till det vackra,
bra, fina och charmiga
alltid, få säga, farväl...
2008-01-20
  > Nästa text
< Föregående

Aurelio
Aurelio