Vem behöver bekymra sig om sorg och depressioner
som har musiken?
Vad behövs för sol i vintermörker
när musikens själ är klarare än solen?
Vad behövs det väl för sprit och droger
när man kan berusa sig med ren musik
som därtill kräver klara hjärnor
samtidigt som den befriar dem från oklarhet?
Vad kan det finnas för ett högre livselixir
än den skönhet i musiken
som transcenderar allt ont och fult i världen
med en självklarhetens suveränitet?
Jag struntar i all världen och all mänskligheten
bara jag får behålla musiken i min själ
som mer tillräcklig än all mänsklig självtillräcklighet.