Jag är

        en svensk

                      futurist

med byxorna

                     fyllda

                            av himmelens moln,

mina ögon glöder

                           som papyrosser,

mina händer

                   är släggor

som både

              kan forma järn

och skriva

               sonetter

                          om kärlek.

Min röst

             är en väldig

                              kanonexplosion,

mitt hjärta

                är hett

                         och flytande

som lavan

               före

                    ett vulkanutbrott,

det har slumrat

                       i åratal nu,

                                      men snart

tar det fart

                i bröstets

                             vulkan.

Mina ord

              far fram

                          som bulldozrar

bland era

              känslors

                          förfallna baracker.

Mina ord

              är så fyllda

                              av kärlek

att dom

           tar varann

                          i handen

och springer

                   barfota

                             över jordskorpan

redo

      för livets

                   nya attacker.

Det gäller

               att leva

                           som en vulkan

mitt uppe

               i det stora

                              utbrottet.