Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vingarna brast

Solen skar genom morgonskimret
Dimman lättade
Dagen förgylldes

De första strålarna
speglades som guld
på havets yta

Men all glädje och skönhet
sitter fast i sorgens vassa klor
idag som igår

Vingarna brast
när sagan tog slut
och jag föll-

Föll i bedrövelsens djup
där världen slocknade ifrån mig
och rann som sand
mellan mina fingrar
Du är försvunnen
min låga har slocknat

Ensam, lämnad åt världen
min dag är vänd till natt
mitt ljus till mörker

Men dagen måste åter gry
ljuset skall dela skuggan
och
med dig inom mig
vandrar jag längs en ny stig
men mot samma mål




Fri vers av Annaa_
Läst 433 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2008-01-23 18:45



Bookmark and Share


    Östergaard
Väldigt mycket känsla och känner smärtan i texten! väldigt bra!
2008-03-04

    papillon
Det här är en vacker dikt med en del riktigt fina bilder men lite för många onödiga ord och delvis oklar. Om du vill skall jag kolla den mer ordentligt och skicka tydligare kritik direkt till dig. Men det tar kanske någon dag.
2008-01-23

  Larz Gustafsson VIP
Men dagen måste åter gry

Underbart!
2008-01-23

  Larz Gustafsson VIP
Men dagen måste åter gry

Underbart!
2008-01-23
  > Nästa text
< Föregående

Annaa_
Annaa_